...vara hemma. jag e ensam. inget här hemma är gjort med nåt som helst handikapptänk. allt är för lågt, sängen, soffan, fåtöljen. toan e för trång. ont överallt förutom i ben och höft pga att man inte kan variera hur man ska ligga. på sjukan var det iaf folk som rörde sig hela tiden. sängen går att hissa upp och ner. man kan höja ryggdelen så att man blir sittande. man kan sänka fotdelen så man kan böja lite på knäna. nån kan alltid hjälpa en om man behöver det. men nu e jag hemma, och även om jag bryter ihop lite då och då så har jag ju världens bästa pontus hos mig som gör att jag efter ha brytit ihop kan bita ihop.